Japan - ett minne för livet
När jag gick i nian på högstadiet så åkte vi, en grupp ungdomar till Japan och Tobetsu (Tobetsu är Leksands värnort). Det var en häftig upplevelse må jag säga. Eftersom jag sitter i en rullstol så var det svårt för en familj att ta emot mig, så jag fick bo på hotell med lärarna. Men jag fick chansen att träffa en familj under en dag med mina assistenter. Jag kommer så väl ihåg den dagen när vi åkte hem till dem för att vara med på barbequefest. Jag fick då träffa familjens barn. Det var väldigt betydelsefullt för mig och mina assistenter. Barnen visade mig leksaker, vi lekte olika lekar och hade jättekul. Föräldrarna var också jättesnälla mot mig och jag mådde jättebra där med familjen och deras vänner. Det värsta var när jag och mina assistenter skulle åka tillbaka till hotellet. Barnen grät, vilket betydde att även jag började gråta. Den familjen har haft betydelse för mig och jag antar att de alltid kommer betyda något för mig.
Vi hade avslutningsfest med gruppen och människor från Japan. Vi svenska gruppen skulle sjunga två låtar. Den ena var någon japansk låt och den andra tror jag var någon Abba-låt. När vi hade ställt upp oss för att sjunga så får jag syn på att mamman och barnen från min värdfamilj har kommit dit och ska kolla. Jag kunde inte sjunga då, utan jag började självklart att gråta. Jag fick inte fram ett ljud utan satt där med händerna framför ansiktet för att dölja mina tårar, dock så var jag inte ensam över att gråta. Det blev inte ett dugg lättare efter vår låt eftersom de spelade låten från Titanic, My Heart Will Go On, i högtalarna. Jag satt och grät och när mamman med barnen kom fram då kändes det så jävla jobbigt att tvingas åka hem dagen därpå. Jag kommer ihåg att den yngsta flickan såg att jag grät och då kröp hon upp i mitt knä och höll om mig. Det var en speciell känsla.
Dagen därpå var det dags för oss från Leksand att åka hem till Sverige igen. När jag kom ut från vårt hotell så ser jag att familjen står där. Det gjorde mig så fruktansvärt glad, men jag var också väldigt ledsen när jag insåg att det här är sista gången jag ser de här underbara människorna. Jag är riktigt lycklig över att ha fått chansen att vara i Japan och att träffa en sådan himla mysig familj!
Det hände givetvis massor med andra saker, men de här sakerna är de jag minns bäst och jag saknar min värdfamilj så otroligt mycket!
det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan brisera snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig
Trevlig helg så hörs vi på måndag,
/Anton
Vi hade avslutningsfest med gruppen och människor från Japan. Vi svenska gruppen skulle sjunga två låtar. Den ena var någon japansk låt och den andra tror jag var någon Abba-låt. När vi hade ställt upp oss för att sjunga så får jag syn på att mamman och barnen från min värdfamilj har kommit dit och ska kolla. Jag kunde inte sjunga då, utan jag började självklart att gråta. Jag fick inte fram ett ljud utan satt där med händerna framför ansiktet för att dölja mina tårar, dock så var jag inte ensam över att gråta. Det blev inte ett dugg lättare efter vår låt eftersom de spelade låten från Titanic, My Heart Will Go On, i högtalarna. Jag satt och grät och när mamman med barnen kom fram då kändes det så jävla jobbigt att tvingas åka hem dagen därpå. Jag kommer ihåg att den yngsta flickan såg att jag grät och då kröp hon upp i mitt knä och höll om mig. Det var en speciell känsla.
Dagen därpå var det dags för oss från Leksand att åka hem till Sverige igen. När jag kom ut från vårt hotell så ser jag att familjen står där. Det gjorde mig så fruktansvärt glad, men jag var också väldigt ledsen när jag insåg att det här är sista gången jag ser de här underbara människorna. Jag är riktigt lycklig över att ha fått chansen att vara i Japan och att träffa en sådan himla mysig familj!
Det hände givetvis massor med andra saker, men de här sakerna är de jag minns bäst och jag saknar min värdfamilj så otroligt mycket!
det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan brisera snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig
Trevlig helg så hörs vi på måndag,
/Anton
Kommentarer
Trackback
